Förälder nära bebis
Logga: Barnens bästa i fokus
Glatt barn springer

"När du är redo"

Skrevs den 06 Jul 2017 av Pernilla Silverblood

Kategori: Konflikter

” Det är viktigt att inte vara minutsmart och timdum. Det är ofta bra att spendera lite tid nu för att spara mer tid senare.”
- Alfie Kohn

Idag var min treåring och jag vid en lekplats, tillsammans med en vuxen vän till mig. Lillan serverade låtsaslunch och min vän åt och drack gladeligen. Jag själv ville någon annanstans och berättade att jag hade tänkt att vi skulle gå nu. “Inte nu,” sa lillan, med ett tonläge som informerade mig om att hon inte hade lekt färdigt. Även fast jag egentligen ville vara någon annanstans kände jag att mina enda val just nu var att antingen låta lillan leka en stund till eller bråka hela vägen hem. “Jag äter gärna färdigt först,” sa min vän och lyfte sin låtsastallrik. En strålande idé. Jag plockade fram ett leende och bad om något att dricka.

Barn behöver leka. De behöver låtsas. De behöver få öva på det som de ser vuxna göra i vardagen. Det är vanligt förekommande hemma hos oss att de vuxna dukar bordet och serverar mat, så självklart är det något som vårt barn vill öva på.

Efter att vi hade ätit och druckit både huvudrätt och efterrätt gjorde jag mig i ordning för att gå hem. Jag samlade ihop alla våra saker och sa till lillan att vi går hem när hon är redo. Sedan gick jag till det hörn i lekplatsen som ledde hemåt och satte mig ner för att vänta. Min vän följde efter och sedan satt vi där i hörnet och pratade och åt varsin frukt, medan lillan fortsatte laga låtsasmat i andra änden av lekplatsen.

Barn behöver känna att de har något att säga till om. De behöver få ta beslut som är lämpliga för deras ålder. De behöver också leva utan stress. Vi hade inga tider att passa så det var ett bra tillfälle för oss att slappna av.

När det hade gått kanske 10 minuter gick jag tillbaka till lillan. “Nu har vi väntat ganska länge på att du ska bli redo, jag skulle vilja gå hem,” sa jag. “Men inte än!” utbrast lillan. “Jag är inte klar med maten än!” Hon tog genast tag i en kastrull, flyttade den till spisen, lyfte upp den till munnen och åt stressat av låtsasmaten. “Sådär, nu är jag redo.” Sedan gick vi hem allihop, med glada miner hela vägen.

Jag hade kunnat släpa hem barnet när jag själv ville gå hem. Jag hade kunnat sätta ner foten och visa vem det är som bestämmer och därmed skapa en maktkamp. Jag hade kunnat kunna säga “nu går vi, inga men.” Jag hade kunnat förstöra hela kvällen.

Istället valde jag att respektera att vi har olika behov. Jag valde att dela med mig av min makt och komma överens om när det är dags att gå. Jag valde att slappna av och vänta med tålamod istället för att stressa. Jag valde att värna om vår relation.