Förälder nära bebis
Logga: Barnens bästa i fokus
Glatt barn springer

Konflikthantering utan våld

Skrevs den 16 Jul 2017 av Pernilla Silverblood

Kategori: Konflikter

Vad vill du uppnå som förälder? Hur vill du att dina barn ska vara när de är vuxna? De flesta brukar svara att de vill att deras barn ska må bra, de ska vara kapabla att ta bra beslut, de ska tro på sig själva och de ska vara bra medmänniskor. Det är lättare sagt än gjort. Välmenande släktingar, vänner, tidningar, radioprogram, till och med främlingar på torget kommer ständigt med råd. Vilka råd ska man lyssna på? Vilka råd leder till den framtid man siktar på? Alla försäkrar dig om att deras råd verkligen fungerar. Men vad menar de egentligen med ordet “fungerar”? Leder det till barn som kan ta sunda beslut? Leder det till att de blir omtänksamma medmänniskor? Eller leder det till tystnad och lydnad för stunden?

Det finns tyvärr många råd som leder till omedelbar lydnad, utan hänsyn till de dolda kostnaderna det innebär för att uppnå det. Författaren Barbara Coloroso beskrev fenomenet väldigt väl: Föräldrar till tonåringar klagar ofta på att deras barn brukade sköta sig väl, de var artiga och välklädda, men nu är de inte längre det. Coloroso svarar då att barnet tidigare klädde sig så som föräldrarna sa till honom att klä sig, gjorde vad föräldrarna sa till honom att göra, sa vad föräldrarna sa till honom att säga. Han lyssnade helt enkelt på någon annan hela tiden. Han har inte förändrats ett dugg, han lyssnar fortfarande på någon annan. Problemet är att han inte längre lyssnar på sina föräldrar, nu lyssnar han på de andra ungdomarna.

Det är betydligt svårare att lära barn tänka själva istället för att lyda blint, men det är troligtvis också mycket mer givande.

Trots

Till att börja med bör du låta dina barn säga emot. Tvååringen som vägrar äta sin mat, sjuåringen som vägrar städa sitt rum, femtonåringen som vägrar komma hem i tid. Låt dem säga emot utan att behöva vara oroliga för konsekvenserna. Men missta inte detta råd för att dalta eller curla barnen. Låt dem säga emot, men ha alltid deras bästa i åtanke och sträva efter förståelse åt båda hållen. Tvååringen som vägrar äta sin mat kanske egentligen behöver kissa först. Lyssna på trotset och försök ta reda på vad som ligger bakom, lös problemet, och fortsätt sedan med det som blir bäst för er båda. Efter toalettbesöket kanske tvååringen är redo att äta igen. Sjuåringen kanske vägrar städa sitt rum för att det hände något känslomässigt jobbigt i skolan idag, hon kanske behöver vila eller prata först innan hon är redo att städa. Femtonåringen kanske har lovat en kompis någonting viktigt och värderar tillit högre än lydighet, ni kanske kan komma överens om en tid som låter henne hålla sitt ord (och sedan prata om olämpligheten att lova saker utanför sin egen kontroll). Barnen har ofta viktiga anledningar bakom sitt trots, det är viktigt att vi är lyhörda och villiga att samarbeta.

Utbrott

Tillåt även känslosamma utbrott av alla de slag. Människan styrs starkt av sina känslor och behöver lära sig hantera alla de olika känslorna. Många verkar tro att barn ska vara glada hela tiden, men de behöver även öva på att vara ledsna, arga, besvikna, rädda, med mera. Många verkar också tro att de kan bestämma vad som är viktigt eller inte för någon annan, men det är barnen själva som vet bäst hur viktigt något känns just nu.

Treåringen tappar en leksak i golvet så att det går sönder och gråter otröstligt. Många föräldrar säger “såja, det var ju ingenting, vi kan köpa en ny imorgon, kom så gör vi något roligt istället för att gråta.” Barnet gråter troligtvis ännu mer istället. Ibland har det ingenting med föremålet att göra. Det lilla barnet kanske har varit stolt över sina motoriska förmågor den senaste tiden och kände sig återigen klumpig som ett småbarn. Tidigare på dagen hade hon kanske klarat av att hantera en sådan motgång, men sent på kvällen blev det för mycket. Det enda hon behöver nu är en vuxen som förstår hur jobbigt det känns att vara omgiven av smidiga vuxna hela dagen och vara den enda som tappar sönder saker. “Åh nej, den gick sönder!” kan man säga, och empatiskt sätta sig in i det som var viktigt för barnet. “Det var ju inte alls det du hade tänkt dig!” kan man fylla på med, för att visa att man förstår att det var en olyckshändelse. Sedan kan man helt enkelt vara tyst en stund, kanske med en tröstande kram om barnet vill det. När man hör att barnet gråter annorlunda kan det hända att hon är färdig med att vara ledsen. Då kan man försöka lösa problemet, kanske genom att föreslå att man köper en ny eller försöker laga den. Huvudsaken är att tillåta barnet vara ledsen, att inse att något oviktigt för oss kan vara väldigt viktigt för barnet.

Stress

Livet är fyllt av tider att passa och andra saker som stressar oss. För en konfliktfri vardag, försök undvika så mycket stress som möjligt. Det öppnar upp möjligheten att istället för att säga “nu går vi, skynda dig,” (vilket ofta leder till trots och tvång), så kan du säga “nu har jag packat färdigt, vi åker när du är redo.” Många barn blir färdiga på bara några sekunder när de själva får välja, men det kan också ta många minuter. Efter en stund kan det vara läge att påminna barnet, “jag har väntat ganska länge på att du ska bli redo, vad mer behöver du göra innan du är klar?” och då händer det ofta att barnet återigen blir färdig på några sekunder. Skulle det bli bråttom på riktigt kan man dela med sig av den informationen, “nu hinner vi inte vänta längre, snart åker färjan iväg utan oss.” Om man lyckas minimera mängden gånger det är bråttom på riktigt så respekterar barnen oftast de få gånger det händer. Är det däremot en resa barnen inte vill göra, på grund av vad som väntar senare, så kan det förstås hända att de aldrig känner sig redo, men det är ett annat avsnitt.

Vi vuxna fungerar inte heller särskilt bra när vi är stressade. Vi stänger nämligen av den delen av hjärnan som hanterar empati och andra verktyg för respektfull konflikthantering. När vi blir stressade ökar sannolikheten att vi höjer rösten, förflyttar motvilliga barn dit vi vill ha dem och på andra sätt försöker kontrollera barnen snarare än samarbeta med dem. Har vi barnens bästa i fokus så bör vi försöka sänka vår egen stressnivå, plocka bort stressmoment från vardagen och lära oss slappna av även när vi har tider att passa.

Hot, straff, våld

I Sverige är det sedan länge förbjudet att slå sina barn, vi har förbud mot aga. Vad många inte vet är att det dessutom är förbjudet att kränka sina barn. Dessa förbud finns inte till för skojs skull, de bygger på forskning om hur mycket makt föräldrar har över sina barns framtida mentala hälsa. Barn som kränks av sina egna föräldrar mår ofta dåligt resten av livet. Det svåra är att många inte vet vad som är kränkande. Nästan alla föräldrar vill sina barns bästa och vet inte hur illa det gör barnet när man använder kränkande metoder som time-out, hotfullt räknar till tre, eller på annat sätt använder sin vuxna makt för att kontrollera det lilla barnet. Jag har hört föräldrar som förespråkar mildare metoder där barnen själva får vara med och bestämma vilka straff som ska gälla för vilka företeelser, men straff är straff oavsett vem som har bestämt reglerna.

Föräldrar bör inte slå sina barn, knuffa sina barn, dra i sina barn, hålla hårt i sina barn, eller på annat sätt orsaka fysisk smärta. Föräldrar bör heller inte hota barnet med negativa konsekvenser eller på annat sätt orsaka att barnet blir rädd för föräldern. Och föräldrar bör aldrig bestraffa sina barn, oavsett förmildrande omständigheter.

Barn som missköter sig

Föräldrar bör istället förändra sitt synsätt på barnens beteende. Vi är väldigt fokuserade på just beteenden i dagens samhälle, men föräldraskapet blir både lättare och mer givande om vi istället fokuserar på känslor och behov. Ett barn som “missköter” sig har inte ett beteende som behöver korrigeras, han har ett behov som inte är uppfyllt eller en känsla som han behöver hjälp med att lära sig hantera. Barn har väldigt många olika behov och det är vårt ansvar som föräldrar att lära oss känna igen dessa behov och tillgodose dem efter bästa förmåga. Hungriga barn behöver mat, trötta barn behöver vila. Barn som känner sig övergivna behöver lite mer kärlek. Barn som känner sig överkörda behöver få bestämma lite mer om sin egen vardag. Barn som är uttråkade behöver möjlighet att göra något utmanande.

Barn missköter sig aldrig. De gör alltid sitt bästa utefter sin förmåga. Ofta handlar det om brist på information, barn vet helt enkelt inte allt vi vet eller har svårt att förstå innebörden av något. Ibland är visserligen barnen “elaka med flit”, men då handlar det ofta om något annat behov som inte är tillgodosett. En fyraåring som biter den ettåriga bebisen kanske känner sig bortglömd och behöver få lite mer egentid med sina föräldrar.

Att tillgodose sina barns behov gör inte barnen bortskämda, det gör dem trygga. Barn ska inte vara rädda för sina föräldrar, de ska lita på dem. När barnen litar på att vi verkligen har deras bästa i fokus så är de inte bara samarbetsvilliga, de mår dessutom bra mentalt och har en god grund att stå på inför framtida motgångar. Ett hus utan en god grund blir obeboeligt efter en tid, och en människa utan en god grund drabbas av mental ohälsa.