Förälder nära bebis
Logga: Barnens bästa i fokus
Glatt barn springer

Inre motivation

Skrevs den 18 Jul 2017 av Pernilla Silverblood

Kategori: Nyfikenhet

Den lilla bebisen sträcker sig efter ett spännande föremål och råkar samtidigt putta ifrån med fötterna. Wow! Vilken häftig känsla att alldeles på egen hand kunna nå något. Bebisen provar igen och igen och lär sig ganska snabbt att krypa. Men det räcker inte. Vissa föremål är väldigt högt upp, så bebisen lär sig själv att stå upp. Vad stor världen blev helt plötsligt! Så många nya hyllor med underliga ting! Det räcker ändå inte. Varför bara färdas längs golvet när man kan lära sig färdas i ståhöjd? Så bebisen lär sig själv att gå. Det ena steget stadigare än det andra. Det räcker ändå inte. Det är så häftigt att ta sig fram snabbt. Undrar hur snabbt det kan gå? Så barnet lär sig själv att springa, och så fortsätter det med den ena färdigheten efter den andra.

Ingen behöver motivera bebisen till att lära sig något så otroligt komplicerat som att gå. Bebisen behöver inga klistermärken för att dokumentera framstegen, och inte heller hot om dåligt betyg ifall han inte går tillräckligt stabilt på provet på torsdag. Bebisen motiverar sig själv. Människan har ett inbyggt belöningssystem som med hjälp av kemiska ämnen i hjärnan belönar oss i form av känslor såsom stolthet, glädje och nyfikenhet. Dessa belöningssystem finns kvar i människan hela livet om vi vårdar dem.

Motivation

Det största hotet mot barnens inre motivation är dess motsats: yttre motivation, alltså den sortens motivation som kommer av andra människor. Den kommer i flera olika former, men alla är delar av samma mynt. På ena sidan myntet finns straff, på andra sidan belöningar. På ena sidan finns hot, på andra sidan mutor. Oavsett vilken av dessa metoder man använder mot andra människor så bidrar det till att förvirra det inre belöningssystemet, och fortsätter det under en lång tid så blir systemet nästan utplånat. Värna om ditt barns nyfikenhet genom att sluta styra barnets kreativitet och lärandelust.

Värde

Ett annat hot mot barnens inre motivation är konstant värdering. Tvååringen visar stolt sin teckning för dig, ett papper fyllt av osammanhängande streck, och du utbrister “vad fint det blev!”. Istället för att värdera alla teckningar som fina (tro mig, det blir många “fina” teckningar på ett år), och än värre att värdera vissa av dem som fula, berätta vad du ser eller ställ frågor om processen. Du kan berätta att du ser många blåa streck och några röda prickar, och tvååringen tar gärna tillbaka sin teckning och ritar mer. Nästa gång kan du notera att det dök upp ännu fler blåa streck, och tvååringen ser fortfarande nöjd ut. När barnet kan tala bättre så kan du fråga om processen också, fråga hur barnet tänker eller vad som händer på teckningen. Vart är bilen på väg? Varför valde du gul färg där? Hur tänkte du när du ritade den här skuggan?

Skolbarn värderas också konstant i skolan, då är det extra viktigt att det finns några viktiga vuxna i barnens liv som inte gör detsamma. Istället för att fråga vad läraren tyckte om en uppsats, fråga vad barnet själv tyckte om den. Istället för att fråga vad barnet fick för betyg, fråga vad det har lärt sig.

Här ska det finnas ännu fler stycken, bland annat om hur mutor och hot resulterar i ögontjänare, sämre resultat på uppgifter, med mera. Artikeln förväntas bli färdig under augusti 2017.